Det är så mörkt ute. Det märks både i min själ och kropp. Tyckte jag hade klarat mig ganska bra men för några dagar sen överrumplade tröttheten mig totalt. Det skulle behövas lite snö här så det blev lite ljusare. Nu är det bara regnigt och ruskigt. Vi har nu bott här i lite mer än två månader. I ärlighetens namn känns det som att vi varit här mycket längre. Det är nog dock inte förrän nu man verkligen börjar landa. Livet börjar bli vardag, på gott och ont. Det är en utmaning att hålla missionsuppdraget levande, särskilt i vintermörkret. Men, som jag citerat tidigare, "även om det är regningt och dåligt väder ute, har jag strålande evighet i hjärtat" (ja, det är ett ungefärligt citat i alla fall). Evigheten finns i hjärtat, en strålande evighet dessutom! När vädret gör själen och kroppen tung kan jag ändå andas lätt eftersom anden i mig lever! Jesus är aldrig långt bort, något jag ofta måste påminna mig om. Det är bara att vända sig till honom och ta emot hans liv, kraft och ljus. Han har lovat att ge oss det vi behöver. Även i vintermörkret.
Nu... passa på att göra julkort medan Elli sover...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar