måndag 25 maj 2009

Herr Ranelid


Igår tittade jagt och David på Söndagsparty med Filip och Fredrik. De hade besök av bland annat Björn Ranelid. Han är en lustig liten man tycker jag. David älskar honom. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till honom. Han verkar vara den mest egenkära och självgoda människan på jorden... och ändå inte. Han skriver väldigt vackert enligt mig (och framför allt enligt honom själv!) men han är ganska knepig att lyssna på.

Kanske är det helt enkelt så att jag som svensk har svårt för det så oerhört osvenska i att tycka att man själv är bra. Dock har han ju rätt; han är en duktig författare. Varför skulle han inte stå för att han själv tycker det?

Kanske borde man bli lite mer som herr R. Kanske skulle man våga stå för vad man är bra på. Kanske skulle man våga erkänna det både för sig själv och andra. Kanske skulle det leda till mer kreativitet både i ens eget och andras liv. Kanske är det jag och alla andra som tycker att Björn Ranelid är självgod som är de egentligt självgoda; som ser ner på andra som vågar säga att de är bra. Jag vet inte... jag bara funderar...

5 kommentarer:

rebecca s sa...

Jag tycker absolut att man ska kunna uttrycka att man är nöjd med något man gjort/gör..
Man känner/ser på någons kroppsspråk om det handlar om nån slags överlägsenhet som bara går ut på att trycka ner andra för att upphöja sig själv (som bottnar i dålig självkänsla)
eller om det är en uppriktig "sund" stolthet.

rebecca s sa...

"Det vi fruktar mest
är inte att vara otillräckliga.
Vår djupaste rädsla
är att vi har omätliga krafter.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker
som skrämmer oss mest.
Vi frågar oss: skulle jag
vara lysande, fantastisk,
begåvad och förbluffande?
Egentligen
- hur kan vi undgå att vara det?
du är ett barn av Gud.
Världen är inte hjälpt av din småbarnslek.
Det ligger inget stort i att krympa
så att andra människor i din närhet
skulle slippa känna sig osäkra.

Vi föddes att förverkliga
Guds härlighet inom oss.
Den finns inte bara i några av oss:
Den finns i alla.
Och när vi låter vårt eget ljus skina
ger vi omedvetet andra tillåtelse
att göra detsamma.

När vi har gjort oss fria från vår egen rädsla,
gör vår närvaro andra automatiskt fria."

Nelson Mandela

Michaela sa...

alltså, man måste ju ändå ha någon slags självdistans även fast man tycker att man är riktigt bra på nåt.. man kan ju uppmuntra sig själv men liksom inte upphöja sig själv... folk stör sig ju bara på sånt.. om man nu inte är sån själv!

heh. ha en bra vecka! :)

Unknown sa...

Kom på att vi inte sagt någon tid tills imorgon kväll. Runt 18, är det ok för er? Vi bjuder gärna på en liten kvällsfika. Kul att träffa er! kramkram =)

Eva sa...

Klart du kan få receptet! Vart ska jag mejla?