Känner mig hängig så här på kvällskvisten; fryser och mår lite illa. Hmm, visst känner jag igen symptomen... just det! Trötthet kallas det. Kanske inte så konstigt efter tio månader utan ordentlig sömn.
Nu ljög jag. Elliot är världens mest exemplariska barn när det gäller sömnen. Började sova hela natten efter ungefär tre månader. Alla mammor är inte lika priviligerade. Jag vet i alla fall två som inte har varit det. Jag är trött ändå. Trots att jag får sova om nätterna. Så egentligen är det mest synd om mig i alla fall. Jag har ju inget att skylla på.
Det är fredagkväll. jag har varit på studentfest i regnet. Just nu lyssnar jag på David som spelar gitarr och sjunger lite grann. Det är nice.
god afton
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar