fredag 17 juli 2009

erkänner min sunkighet

Klockan är tio. Jag har redan hunnit och framför allt orkat duscha. Jag ger mig själv en liten stående ovation för detta. Duscha hör inte längre till nöjessysselsättningarna. Särskilt inte när det ingår att tvätta håret. Det är ett nödvändigt ont skulle jag vilja säga. Men, nu är det gjort för den här gången så nu behöver jag ju inte göra det igen på... ska väl inte avslöja hur länge...
En annan sak... det här med barnuppfostran var mycket lättare innan man fick barn. Då visste man precis hur det skulle gå till. när man nu är mitt i det kännar man sig något lost...

2 kommentarer:

carljohanfredric sa...

det blir lättare....med barnen alltså. när han kan prata så får du veta mer än du vill, tro mej...

Unknown sa...

Med tanke på hur långt världen kommit i utvecklingen tycker man att de borde kommit på ett sätt att bli ren, utan att behöva duscha de dagar man känner att man inte orkar/vill...
När man tänker efter så är det ju ganska skönt, ett tag iaf. Men så kommer allt krångel runt omkring, allt meck efteråt...
din syster i anti-dusch-anden