att baka en kaka

Igår bakade jag havrekakor och jag tror faktiskt att jag rodde i land det. Det är i så fall första gången. Det här med småkakor är klurigt; man läser receptet och tänker: det här blir lätt! nästan inga ingredienser, bara å röra ihop, å de ska inte ens va i ugnen nån längre stund. Det går ju i ett nafs! Men se där går man bet. Det inte många vet är att man i grund och botten behöver vara utbildad kemist för att baka småkakor. Det är en hel vetenskap. Jag har ingen sån utbildning och har försökt ge mig på det är med småkaksbak ett antal gånger. Var gång har det slutat i besvikelse och frustration. De har aldrig blivit som min mormors (hon var inget kemisnille men hade liksom bakandet i sig. Det finns såna människor men jag är tyvärr inte en av dem)

Följaktligen drar jag slutsatsen att, eftersom jag varken är en baktant eller kemist, gårdagen var ett turligt undantag. Det vill säga, om nu kakorna smakar så där bra som de ser ut att göra.

Nu till grötfrukost med min fantastiske make. Eli lägger vi nog för en förmiddagslur...