Eli har precis börjat snurra runt. Gärna till musik. Samtidigt slänger han bak huvudet och skrattar. Inte så mycket åt att det är roligt att snurra utan liksom åt sig själv, åt hur rolig han är. Sen ser han att jag skrattar och skrattar ännu mer. Tänk att det alltid är lika fascinerande att se honom upptäcka nya saker. Tänk att man aldrig tröttnar på att se honom skratta, leka, gosas, kramas, sova, härmas, le.
Tänk att en liten människa kan få själen att dansa och hela hjärtat att smälta av lycka. Tänk att bara en liten tanke på att nåt skulle hända honom får samma hjärta att stanna till och börja gå sönder så man måste sluta tänka på det för att överleva. Tänk att man kan älska någon så mycket att det känns som att hjärtat, kroppen, tanken, alltet helt enkelt inte räcker till.
För mig är det en omöjlig tanke att den kärleken inte skulle ha ett ursprung i en ännu större kärlek...
7 kommentarer:
mmm, man slutar aldrig förundras... helt sant. och jag tror som du, att den där kärleken absolut har kommer ur en ännu större love ♥
....ha en bra vecka, och fortsätt förundras över livets små [viktiga] ögonblick :)
åh vad fint! man blir ju helt rörd!! längtawr till att flytta ner på riktigt nu! kram!
åhh maria du får mitt blödiga mamma hjärta att gråta!!
puss på dig vännen
johanna
ÅÅÅåååhhh...
Så fint! Längtar tills de egna barnen kommer en vacker dag.
åååååååh vad fint skrivet... underbart. Elli är så underbar:) Gud är god!
åååååååh vad fint skrivet... underbart. Elli är så underbar:) Gud är god!
Skicka en kommentar