hårlös, håglös?

Mitt hår håller på att försvinna. Jag tappar det. Känner mig ungefär som en hund som fäller, det är verkligen hår överallt. Det är läskigt att se på golvbrunnen efter att man duschat... känns som att man skulle kunna göra sig en hel peruk av allt hår (kanske borde spara det så jag faktiskt kan beställa mig en när allt är borta). Blir seriöst rädd att jag ska bli flint. Dom säger, ja dom där som uttalar sig om sånt här, att det beror på hormoner och ammandet. Jag har helt enkelt skaffat mig en liten parasit som håller på att, bokstavligt talat, suga musten ur mig. Hoppas jag inte är helt kal när jag slutar amma bara. Detta gör mig dock inte håglös, jag känner mig faktiskt ganska så uppåt. Jag bor i en härlig stad där hösten varar mkt längre än i mörka småland, jag har en underbar familj (den lille parasiten inberäknad, han ligger till och med högst på topplistan), fantastiska vänner och en framför allt en härligt god Gud.

Nu... lite tv tror jag. Eller kanske lite mer Frank Mangs...