nej, det var det väl egentligen inte alls. Men ibland tycks jag tro det. Jag är en obotlig nostalgiromantiker. Dessvärre skulle jag vilja säga. Jag drömmer mig ofta bort till barndomens stunder och önskar jag kunde uppleva dem igen. När jag inser att jag inte har någon tidsmaskin, aldrig kommer få nån tidsmaskin och att det troligtvis aldrig kommer att uppfinnas nån tidsmaskin blir jag rent av sorgsen. Istället för att njuta av goda tider som varit och känna tacksamhet och glädje blir jag alltså ledsen. Vad ska det vara bra för? jag skulle mycket hellre minnas mig tillbaka med ett leende på läpparna! finns det någon bot för detta? någon som vet? jag tar tacksamt emot tips!
Nåja, här kommer i alla fall några smakprov av de små nostalgitrippar jag brukar ta:
* sol, bad och grillat i stugan
*letande efter grodygel tillsammans med Madde i Gemaparken
*balansgång på Maddes (inte så roade) grannes staket
*stå på händerna på trädgården sköna sommarkvällar, även det med madde givetvis
*söndagkvällarna framför tv:n med bröderna. Baywatch, Bevan, Lois och Clark var ett måste. Tillbehör: micropop och sockerdricka, alt Cuba cola, Black cola eller Godismonstrets blåhallon.
* Långbens galna gäng inspelat på vhs. Jag, Tomas och givetvis läsk och popkorn. Istort sett varje vardagkväll. Alternativt svampbob eller katthund på nickelodeon (detta är dock inte särskilt länge sen... typ högstadiet, gymnasiet.
*Robinson i Fromells stuga, följt av Maffia in på småtimmarna
*delicatobollsfika på Aleholm
*härliga ätapåsoyakvällar med tha gang (praktiskt att umgås med äldre vänner som kunde betala =)
... det var några smakprov.
Nu blir det väl kaffi antar jag...
Liten parentes: idag har Elliot på sig nåt som jag tror är en tjejbody med lite puffärm... hmm...
2 kommentarer:
haha tjejbodyn lät fräsch ;)
hmm, ja du, sådär är det för mig också om det nu är någon tröst..? jag längtar mig tillbaka till barndomens stunder o ibland blir jag också rentav sorgsen över att jag aldrig kommer få uppleva "förr" igen, men samtidigt. tänk va mycket härligt vi har framför oss :):)
jag tror det är bättre att leva i NUET än i "förr"... ta dagen som den är och vara tacksam för att man får leva än en dag, göra var dag till en fest helt enkelt :) med guds hjälp naturligtvis! för utan honom går det knappt ...kram!
åhh brukar oxå tänka tillbaka å visst blir man alltid lite sorgsen.. Tack för din fina kommentar. roligt att höra. Hur är livet i skåne då? Jag bor ju i borås nu men visst längtar man ofta till småland. Det är trots allt något speciellt att komma hem..
ha det bra vännen. Kram linnea
Skicka en kommentar