må klockan bli tio

idag har jag och Eli varit hos Sötkakan i Malmö. Det var en angenäm vistelse och vi tackar henne stort för att vi fick dela hennes dag.

Eli slocknade redan vid sju med påföljd att jag har haft en hel kväll för mig själv. Skönt kan man ju tänka. En sån kväll borde man ta till vara på. Jag hade kunnat läsa en god bok, baka nåt spännande, pysslat eller gjort nåt överhuvudtaget kreativt. Vad har jag gjort? försökt hålla mig vaken genom att läsa förlossningsberättelser och mammabloggar. Och så har nu två och en halv timmar gått och jag sitter fortfarande framför datorskärmen. Ursäkten är dock att jag aldrig hade orkat baka, pyssla eller nåt annat kreativt. Hade jag ens tagit fram en bok hade jag med största säkerhet somnat alldeles för fort. Alltså återstod inte så mycket annat. Nu bloggar jag för att inte missa målet; att vara vaken när David kommer hem från jobbet. Dock tycker jag mig höra sängen kalla på mig: "Kom, kom, kooom, kooom" (ungefär så där som dimman i skogen som lockar på Ronja och hon biter Birk i kinden). Jag låter mig dock inte förföras. Jag håller ut.