Jag har aldrig varit särskilt pysslig av mig. Inte ens som barn. Min kompis var jätteduktig på att göra fina pärlplattor och egna armband och sånt men jag lyckades liksom aldrig särskilt bra. Det värsta jag visste var de här dagarna i skolan som man hade. När alla klasser från ettan till sexan delades upp och blandades och man skulle springa runt hela dan och pyssla med diverse olika saker. Inte nog med att man som blyg sjuåring var tvungen att hänga med de läskiga grabbarna och tjejerna i sexan utan man skulle oxå lyckas göra fina påskkycklingar av flörtkulor, blåkullehäxor av piprensare och jultomtar av små bjällror. Det i sig känns ju som en omöjlig uppgift! Vem vill ha sånt pyssel? Stackars alla föräldrar som var tvugna att le och låtsas vara glada över ännu en massa skräp att förvara. Dessutom blev mitt aldrig särskilt bra... Men så häromdan började jag göra lite enkla etiketter och sen dess har jag haft lite svårt att sluta. Kanske för att det är första gången jag lyckats pyssla nåt jag faktiskt blev nöjd med. Nu är jag dock rädd att det kommer gå till överdrift. Det är som att jag skulle vilja etikettera allt jag har. Än så länge har vittvättmedlet och färgtvättmedlet fått var sin etikett, mjölet och saltet och halsdukarna och vantarna. Nu går jag och funderar på vad mer jag kan sätta etikett på... inte så mycket för att det behövs utan mest för att jag faktiskt för en gång skull lyckats pyssla ihop nåt själv... Men vad gör väl det om det går till överdrift. Så länge jag har kul kan väl mina saker få sig en liten lapp. Kanske skulle göra en till Elliot som han kan ha runt halsen. Jag menar så att vi verkligen vet att det är Elliot och inte blandar ihop honom med nåt annat barn. Får fundera vidare på det...Nu ska jag plocka iordning lite och kanske leta upp nåt roligt att baka =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar