Herr Ranelid

Igår tittade jagt och David på Söndagsparty med Filip och Fredrik. De hade besök av bland annat Björn Ranelid. Han är en lustig liten man tycker jag. David älskar honom. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till honom. Han verkar vara den mest egenkära och självgoda människan på jorden... och ändå inte. Han skriver väldigt vackert enligt mig (och framför allt enligt honom själv!) men han är ganska knepig att lyssna på.

Kanske är det helt enkelt så att jag som svensk har svårt för det så oerhört osvenska i att tycka att man själv är bra. Dock har han ju rätt; han är en duktig författare. Varför skulle han inte stå för att han själv tycker det?

Kanske borde man bli lite mer som herr R. Kanske skulle man våga stå för vad man är bra på. Kanske skulle man våga erkänna det både för sig själv och andra. Kanske skulle det leda till mer kreativitet både i ens eget och andras liv. Kanske är det jag och alla andra som tycker att Björn Ranelid är självgod som är de egentligt självgoda; som ser ner på andra som vågar säga att de är bra. Jag vet inte... jag bara funderar...

Idag vaknade vår son klockan fem. Inte okej! Klockan fem är inte morgon, det är natt. På natten ska man sova. Det har inte Eli fattat tydligen. Man blir något tråkig som småbarnsförälder. Det är ju inte direkt så att man vill va uppe särskilt länge om helgkvällarna. Helst är man i säng vid tio så att man orkar upp när morgonmonstret vaknar.

Idag ligger regntunga moln över Helsingborg. Men min känsla säger att det vänder snart. Jag har nämligen planerat strålande sol och värme för dagen. Det kommer nog alldeles straxens.

nu blir det kaffi å choklad förmig, Elliot får nöja sig med gröt =)

upp i luften

Dagen har gått i produktivitetens men även slapphetens tecken. Förmiddagen bestod av städning och matlagning(!). Det var visserligen färdig pytt i panna men det är ändå stort för mig som aldrig annars lagar mat. Det hanns även med ett djuplodande samtal över Daniels bok tillsammans med goda vänner. Eftermiddagen spenderades i stadsparken på en filt med kaffi, bulle, kaka och melon. Det var relativt slappt, så slappt det nu kan vara med två vakna nyfikna gräsätande gosungar. Kvällen fortsätter med film hos Rick and Jess. Det blir nice...

Glad Jesusflygaredag på er allesammans. Glöm inte att han kommer tillbaka snarare än du anar =)

i goda vänners lag

Helgen har varit mysig. Vi har haft Johan, Johanna, Agnes och Elton här på besök. Vi fick plats förvånansvärt bra i vår lilla lägenhet! Det var verkligen jättehärligt att få umgås med kära sävsjövänner en hel helg.

Idag är jag dock förkyld och det känns som att en bergsprängare våldgästar mitt huvud. Det dunkar. Hoppas på snabbt tillfrisknande.

ett värmande samtal

Häromdagen ringde en vän till mig. Det gjorde mig väldigt glad. Tänk att ett telefonsamtal kan betyda så mycket. Det är dessutom en stor bedrift att lyckas ta sig fram på telefon hem till mig om dagarna. Jag stänger oftast av telefonen när Eli sover och tenderar allt som oftast att glömma sätta på den igen. Jag försöker dock bättra mig på detta område så försök gärna ringa =).

Igår hade jag och David en efterlängtad ledig dag tillsammans. Det var mysigt. I helgen kommer våra saknade och älskade vänner Palmbergs på besök. Det ser vi fram emot mer än mycket.

Nu ska jag sörpla i mig lite mer kaffi...

inte blev svaret

Inga bud... av olika anledningar. Till hustanken säger vi hejdå för tillfället och letar vidare efter braiga bostadsrätter istället. Det är inte fy skam det.
tjipp

att buda eller inte...

hmmm... ska man lägga ett bud eller inte? känner mig läskigt vuxen och i stort behov av Jesusvägledning =)

dessvärre brås han på sin far

I natt har både far och son gått och pratat i sömnen. Eller, Eli har väl mest stått och pratat i sömnen om man ska vara helt korrekt. David har dessutom hånskrattat åt mig när jag försökte förklara för honom att det inte alls var någon som knackade på dörren. Jag är trött idag.

I eftermiddag ska vi titta på hus. Det ska bli spännande. Det läskiga i hela det här med att skaffa hus är hur fort man vänjer sig vid de höga siffrorna. För ett år sen tyckte jag att en miljon lät mycket. Nu låter två miljoner billigt. Beror dock på att man inte hittar hus under två miljoner, i alla fall inte hus utan benämningen "möjligheternas hus" (alltså stora renoveringsobjekt). Så är det att bo i storstan. Vi känner oss väldigt beroende av Guds ledning i alla fall!

alltså det här med Ullared...

Idag har jag varit i Ullared, närmre bestämt på Gekås. Min puls gick upp så fort jag kom innanför dörrarna. Inte av förväntan utan av småpanik. Det är så mkt folk, så mycket saker, sån stress! Klarar verkligen inte mer än max ett par timmar. Dock var det väldigt skönt att få ha en hel dag bara jag utan barn. Dessutom hade jag mycket trevligt sällskap och det gjorde hela resan! Så, trots trötta ben och trött huvud var det verkligen en alldeles genomtrevlig utflykt. Tack alla snälla vänner som var med!