juletid

Har varit hemma i Småland en vecka. Det var jätteroligt å skönt men ganska intensivt. Har vilat ut nu i några dagar. Elli har varit helt slut och sovit massor. Han sov jättedåligt de sista nätterna i Sävsjö. Hade nog fått lite för mycket intryck. Detta innebar att vi inte sov så mycket heller. Var tröttare när jag åkte än när jag kom. På vägen hem åkte vi tillsammans med Jessica och Alva. Vi inbillade oss att barnet ju givetvis skulle sova hela vägen hem. Så blev det inte. De skrek ikapp de första 20 minutrarna. Jessica hade fullt sjå att trösta först den ene och sen den andra. Dessutom hade hon det jättetrångt i baksätet, stackarn. Tillslut blev vi tvugna att stanna för blöjbyte och amning. Resan fortskred dock ganska okej.

För min del är julen över nu. Längtar till våren å solen. tycker inte det är mysigt med mörkret längre, vill ha ljus i mängd. Snart kommer den här jobbiga perioden då all julbelysning plockas ner och det blir extra mörkt. Tur att våren kommer tidigare här. I övermorgon inleder vi det nya året. Nytt år, nya möjligheter. Dock inga nyårslöften, håller dem aldrig ändå...

Nu: fortsätter invänta David...

In christ alone

"In Christ alone my hope is foundHe is my light, my strength, my song This Cornerstone, this solid ground Firm through the fiercest drought and storm What heights of love, what depths of peace When fears are stilled, when strivings cease My Comforter, my All in All Here in the love of Christ I stand
In Christ alone, who took on flesh Fullness of God in helpless babe This gift of love and righteousness Scorned by the ones He came to save‘Til on that cross as Jesus died The wrath of God was satisfied For every sin on Him was laid Here in the death of Christ I live
There in the ground His body lay Light of the world by darkness slain Then bursting forth in glorious Day Up from the grave He rose again And as He stands in victory Sin’s curse has lost its grip on me For I am His and He is mine Bought with the precious blood of Christ
No guilt of life, no fear in death This is the power of Christ in me From life’s first cry to final breath Jesus commands my destiny No power of hell, no scheme of man Can ever pluck me from His hand ‘til He returns or calls me home Here in the power of Christ I’ll stand"

-Newsboys

kom mig nära

Mitt hjärta söker Dig, min längtans begär
Du min älskade, den vän jag har så kär.
Jag jagar efter Dig, för Du har jagat mig.
Jag kan inte fånga Dig, men Du fångar mig.

Kom mig nära, Kom mig nära, älskade Jesus.

Kungars Kung Du är, allsmäktig Gud
oföränderlig, Den evige är Du
Dra mig nära Dig, omfamna mig
Jesus jag älskar Dig, jag behöver Dig

Kom mig nära. Kom mig nära, älskade Jesus

Guds nåd...och fullproppad mage

...å ibland, när det inte känns som strålande evighet, får man vila i Guds nåd...

Idag har det känts som att jag har ett svart hål i magen som gör att jag aldrig blir mätt. Ikväll proppade jag i mig tre minibaguetter, en vanlig macka och en barnportion gröt (den är så god!). Nu är jag mätt... äntligen

vintermörker

Det är så mörkt ute. Det märks både i min själ och kropp. Tyckte jag hade klarat mig ganska bra men för några dagar sen överrumplade tröttheten mig totalt. Det skulle behövas lite snö här så det blev lite ljusare. Nu är det bara regnigt och ruskigt. Vi har nu bott här i lite mer än två månader. I ärlighetens namn känns det som att vi varit här mycket längre. Det är nog dock inte förrän nu man verkligen börjar landa. Livet börjar bli vardag, på gott och ont. Det är en utmaning att hålla missionsuppdraget levande, särskilt i vintermörkret. Men, som jag citerat tidigare, "även om det är regningt och dåligt väder ute, har jag strålande evighet i hjärtat" (ja, det är ett ungefärligt citat i alla fall). Evigheten finns i hjärtat, en strålande evighet dessutom! När vädret gör själen och kroppen tung kan jag ändå andas lätt eftersom anden i mig lever! Jesus är aldrig långt bort, något jag ofta måste påminna mig om. Det är bara att vända sig till honom och ta emot hans liv, kraft och ljus. Han har lovat att ge oss det vi behöver. Även i vintermörkret.

Nu... passa på att göra julkort medan Elli sover...

morfar Thure...

"På spaning efter den tid som flytt"-Marcel Proust... en vacker titel. Så känner jag mig ibland; på spaning efter den tid som flytt. Just nu är det kväll. Elliot sover, David försöker sova, mina tankar far omkring som ett virrvarr precis som vanligt om kvällarna. De tycks inte vilja komma till ro. Ofta ligger jag och tänker på det som varit och det sista har jag tänkt ganska mycket på min morfar. Jag saknar honom. Jag saknar hans jakthistorier och berättelser om barndomen, klädaffären och mycket annat. Jag tänker på den där dagen strax innan han dog när han försökte säga något till mig men jag hejdade honom eftersom det verkade ta så mycket på hans krafter och han var svag. Jag undrar vad det var han skulle säga. Ibland önskar jag att jag kunde åka tillbaka i tiden och få uppleva det som varit. Jag gör det ganska ofta i minnet. En god vän till mig kallar mig bakåtsträvare, lite smått på skämt. Jag hoppas inte jag är det. Kan bara ibland känna en så stark saknad efter då. Till exempel känslan av att bli omstoppad i soffan av morfar. Lukterna i lägenheten, ljudet av hans tofflor lite smått hasande mot golvet. Även om jag minns med glädje gör det ändå lite ont i mig när jag tänker på det; att det hör till dået och aldrig kommer igen. Det är väl det som kallas vemod. När jag tänker på morfar blir jag dock så glad över vissheten att jag kommer få återse honom ; han hör inte bara till då utan kommer även vara en del av sen.

nu när jag rensat upp lite i tankarna ska jag försöka sova igen... å sluta skriva så david kan sova =)

God natt...

avslöjad

inser att jag avslöjat mig själv i inlägget nedan. Har inte helt kunnat hålla mig ifrån inredningsbloggarna, men jag försöker faktiskt =)... ibland faller jag dock dit...

nu; julegröt

tävling

Jag är med och tävlar på villa hemmets blogg om finfina saker från http://blacknwhite.dk/. Tävlar även på hedvigochjag om saker från http://butikbasilika.se/ Kolla gärna!

han kom bort i julestöket

Snart är det alltså första advent. Ja, det blir jul i år igen. Och ännu ett år håller jag på att missa vad julen handlar om. Jag har redan börjat drömma om julgodis och julpynt och hur jag ska klä granen (som vi säkert kommer bli för snåla för att skaffa =). Jag funderar över om pengarna kommer räcka till alla julklappar som ska inhandlas och om vi orkar ha glöggfika här på söndag då det är julskyltning och vi tar de första kliven mot den stora högtiden. Advent betyder ankomst och jag får påminna mig om att det är Jesu ankomst vi firar. Och det är ju inte nåt litet att fira; en händelse som förändrade hela historien! Det är verkligen lätt att hela Jesusgrejen kommer bort i julstöket. Känns ju inte så schyst när det är han som fyller år. Så, allt som faktiskt hör julen till, bakandet och stökandet och pyntandet, ska jag i år försöka göra som en förberedelse för Jesus födelsedagsfest... då blir han nog glad tror jag =)

titta det snöar

Igår upptäckte jag chockat och förvånat att det snöade ute. Hade jag bott i småland hade det inte varit något konstigt med det men jag hade liksom ställt mig in på att det knappt var möjligt i skåne. Blev väldigt positivt överraskad! plötsligt var det vinter och jag blev alldeldes sugen på att julpynta. Blev inte så mycket pyntat men jag satte i alla fall på lite julmusik. På dan ringde min mamma och undrade hur det var i det hemska ovädret. Tja, sa jag, det snöar, men nåt oväder är det ju inte direkt. Men, det som är vanligt snöväder i småland, är tydligen snökaos här. I natt har det varit hur mycket trafikolyckor som helst. inte så konstigt kanske eftersom man inte räknat med att vintern skulle komma nu. Det hade inte vi heller räknat med så vi fick bråttom att slänga på vinterdäcken (vi -läs David). Idag har det i alla fall varit strålande sol och snön har gnistrat. Jag och Elli har gått en lång promenad och njutit av det vackra vädret. Strax ska vi på fest. Hoppas huvudvärken jag dragit på mig går över.

bojkotten tas tillbaka

I ett av mina senaste inlägg skrev jag att jag tänker bojkotta årets julkalender. Det har under de senaste dagarna kommit till min kännedom att Anders och Måns är med som huvudkaraktärer vilket gör situationen lite annorlunda; det finns stort hopp för årets julkalender! (detta avslöjar kanske hur dåligt påläst jag var när jag skrev det tidigare inlägget =) För trots att kalendern inte utger sig för att vara särskilt julig kan den ju knappast bli dålig med två så fantastiskt roliga människor. Det finns faktiskt en julkalender som, enligt mitt tycke, lyckats utan att bygga på stämning; nämligen Ture Sventon. En kalender jag minns som oerhört bra (jag var visserligen bara fem, men jag har ett enastående minne). Jag kan visserligen inte uttala mig om kalendrar tidigare än denna eftersom den är den första jag kommer ihåg.

Så, för att summera: det finns hopp om julkalendern i alla fall. Bojkotten tas tillbaka och istället uppmanar jag alla att ge första avsnittet en chans!

finanskris -kanske inte så dumt ändå

Satt och funderade lite igår över det här med finanskrisen. Plötsligt börjar man fundera över sina utgifter och vad det är man spenderar sina pengar på. Troligtvis kommer konsumtionen minska eftersom folk inte har råd att shoppa loss, husrenoveringshysterin kommer upphöra och man kommer inte göra lika många långresesemestrar. Det kanske är bra både för själen och för miljön. De som håller på att renovera ihjäl sig får helt enkelt ta en paus, kanske njuta lite av ledigheten och se att jakten på det perfekta hemmet inte skänker lycka, vi som gillar att shoppa får fundera över vad vi verkligen behöver och kanske inse att det inte är mängden saker eller de fina fynden som gör oss verkligt glada. Miljön mår bättre när vi av snålhet väljer att gå istället för att ta bilen, tågsemestra istället för att flyga jumbojet, spara på energin eftersom vi inte har råd att slösa. Det här med finanskris kanske inte är så dumt ändå?

tacka vet jag sune

Jag läste häromdan om årets julkalender. Den ska tydligen inte vara julig alls, de ville inte ha med nåt som skapar julstämning i år. Detta innebär att jag tänker bojkotta julkalendern. Vad är det för vits med att ha en om den inte bringar stämning i vårt annars inte så juliga klimat? Det är väl därför man har en julkalender eller? Annars blir det ju bara som vilket barnprogram som helst fast kortare. Jag förstår inte! Tacka vet jag jularna förr med bra kalendrar som Sunes jul (världens bästa julkalender genom tiderna! Värt att minnas är höjdaravsnitt som när Håkan gömmer pepparkaksdeg i strumporna, pappa Rudolf sjunger stilla natt och det när familjen är på julbord), mysteriet på greveholm, pelle svanslös, Kurt Olssons julkalender m.fl. Visst har det även funnits lågvattenmärken, jag tänker framför allt på Dieselråttor och sjömansmöss som verkligen inte var vidare bra. Men men, istället för att sätta på kanal ett klockan sju den första december får jag väl helt enkelt sätta på min dvd med Sunes jul. Då vet jag i alla fall att jag inte blir besviken.

blablablabla...armen

Jag är trött på att vara förkyld. Jag vill inte vara hängig längre, jag vill vara pigg och igång! NU! Elli fick sitt första vaccin idag och har varit lite gnällig... fast just nu sover han vilket är skönt både för mig och honom. David jobbar sent idag och det är som vanligt långtråkigt. Idag har jag inte riktigt orkat ta tag i livet å bjuda hit nån, har inte riktigt vågat heller eftersom jag inte vet hur Elli kommer reagera på sprutorna. Så, det blir nog en tv-kväll ikväll. I morgon ska jag på babymassage, mysigt, och sen kommer mamma å pappa hit över dan, ännu mer mysigt. Saknar dem. Saknar även Sävsjö idag... eller kanske inte så mycket staden men vännerna... och församlingen. Fick ett litet sött paket på posten med några söta ord och ett litet hjärta, det värmde mycket och gjorde min längtan både mindre och större på samma gång.=)

så... stor kram till alla er där hemma i sävsjö och vrigstad, känn er saknade!

skämmes citygross

Jag kan inte förstå att ett stort företag som citygross kan göra ett så fatalt stort misstag. Det är pinsamt för alla dess medarbetare och även Tina Nordlund som genom citygross reklam har blivit en stor frontperson för den stora matkedjan. Denna kedja har varit på framfart länge men nu är det troligtvis slut på på framgångarna. Hur kan man byta från äkta skånsk mjölk till fejkmjölk från småland? Den skiljer sig inte bara till namnet utan även i tjocklek. Dessutom använder Arla ett helt felaktigt färgsystem på mjölken. Det är alldeles för stora omställningar för mig. Var ska jag nu handla min mjölk? Ska jag bli tvungen att byta affär? Skämmes city gross!

För dig som inte förstod var hela detta inlägg ironiskt. Mjölk som mjölk är min åsikt. Jag gillar Arla, jag gillar Skånemejerier. Bara mjölken kommer från kor så är jag nöjd. Dock har jag en man, arbetare på citygoss, som de senaste dagarna mött på just den här typen av åsikter...

Man ska inte väcka den Elliot som sover.

Myskvällen var planerad. Sonen skulle sova tidigt. Jag och David skulle göra lite goda varma mackor och bara slappa framför teven. Så blev det inte riktigt. Eftersom vi ville att Elliot skulle sova hela natten väckte vi honom mitt i den tupplur han tog vid halvåttatiden. Detta skulle vi helt klart inte ha gjort. Som straff bestämde sig vår, annars väldigt smidiga och medgörliga, son för att vara uppe längre än vanligt och inte vara särskilt nöjd överhuvudtaget. Han somnade, efter mycket vaggande och lugnande ord, vid halv elva. Vi åt och somnade en halvtimme senare... så blev det med den myskvällen. Men men, bättre lycka nästa gång!

nu... ljudbok; Kinesen av Henning Mankell

hårlös, håglös?

Mitt hår håller på att försvinna. Jag tappar det. Känner mig ungefär som en hund som fäller, det är verkligen hår överallt. Det är läskigt att se på golvbrunnen efter att man duschat... känns som att man skulle kunna göra sig en hel peruk av allt hår (kanske borde spara det så jag faktiskt kan beställa mig en när allt är borta). Blir seriöst rädd att jag ska bli flint. Dom säger, ja dom där som uttalar sig om sånt här, att det beror på hormoner och ammandet. Jag har helt enkelt skaffat mig en liten parasit som håller på att, bokstavligt talat, suga musten ur mig. Hoppas jag inte är helt kal när jag slutar amma bara. Detta gör mig dock inte håglös, jag känner mig faktiskt ganska så uppåt. Jag bor i en härlig stad där hösten varar mkt längre än i mörka småland, jag har en underbar familj (den lille parasiten inberäknad, han ligger till och med högst på topplistan), fantastiska vänner och en framför allt en härligt god Gud.

Nu... lite tv tror jag. Eller kanske lite mer Frank Mangs...

myskväll

ikväll ska vi ha myskväll... äntligen. Det har varit några långa dar utan David. Så nu tänker jag inte skriva mer utan umgås med honom istället. Ville bara säga att alla som vill numer kan lämna kommentarer. hade inte fattat att man var tvungen att ändra i inställningarna. Skriv gärna några snälla rader!

långa dar och drömmar av choklad

Idag jobbar David sent. Så även i morgon. Det går bra de första timmarna men sen blir jag så omåttligt uttråkad. Träffade en tjej igår vars sambo jobbar borta fyra dagar för att sen vara hemma i fem. Förstår inte hur man klarar det! Jag klarar ju knappt en kväll. Idag är Elli dessutom jätteförkyld så jag vill inte ta med honom ut vilket gör att jag håller på att få en tv-överdos. Just nu, Leilas fest. Hon är härlig.. så fantastiskt fri från socker- och fettfobi. Det riktigt syns i hennes blick hur mycket hon älskar godsaker. På tal om godsaker så bakade jag en egenpåkommen tårta häromdan (till mig själv i födelsedagspresent). Choklad med hallon. Jag var redan innan jag smakat den oerhört stolt över att jag kunnat prestera ett sånt underbart bakverk... det lät jag även påtala för de som skulle smaka den. Drabbades lite smått av hybris och talade om för dem att de inte fick äta för mycket kvällsmat eftersom de även skulle få plats med min himmelska chokladdröm. Som tur var var den faktiskt väldigt god så jag slapp skämmas. Dock var den så mastig så jag mådde illa resten av kvällen.

Nu börjar min snoriga son vakna...

se på liljorna

Jag vaknade klockan fem idag. Sen kunde jag inte somna om. Tankarna snurrade omkring och kom helt enkel inte till ro. Igår pratade jag med min a-kassa och plötsligt insåg jag att tiden efter min mammaledighet blir ganska osäker. Jag vet ännu inte om jag har rätt till a-kassa om jag inte får något jobb. Tillråga på detta har vi finanskrisen som jag tills nu inte bekymrat mig över men som idag på morgonen intog mina tankar och jag började fundera på allt som rör vår ekonomi. Tillslut somnade jag om... dock inte så djupt vilket gjorde att jag drömde konstiga drömmar hela morgonen.

Men...så påmindes jag om vad Jesus säger i Lukas 12:27:
Ge akt på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står ute på marken och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er. Så lite tro ni har!

Jag får lita på att Gud har mig och min familj i sin omsorg. Jag kan låta alla mina tankar få ro utifrån detta bibelord. Gud som är min pappa kommer att se till att jag har allt jag behöver. Det är helt fantastiskt skönt =)

Nu kommer snart mamma å pappa å hälsar på... ska bli mysigt...

fredag och diverse

Idag är det fredag. Det regnar. Men jag säger som en känd predikant en gång sa: det må vara höst och ruskigt väder ute men i mitt hjärta är det strålande evighet. Eller som alla förskoletanter någon gång garanterat har sagt: det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder. Jag tänker nog ändå förbli inne och ha strålande evighet i hjärtat istället för att bylsa på mig en massa regntåliga kläder... trots att jag borde gå till torget å införskaffa mig lite sånt där grönt och nyttigt. Vi har ju numera i vår familj blivit för snåla för att köpa grönsaker någon annanstans än på GA torg. Det är väl smålänningarna i oss som kikar fram. På tal om det så tycks jag ha någon undermedveten stark längtan efter att hålla fast vid det småländska; sen vi flyttade till skåne har min dialekt blivit ännu värre. Nu kanske du som känner mig reagerar och tänker att det inte är möjligt men jag kan försäkra dig om att så är fallet. Uttryck som möe (mycket) och nåe (något) fanns förut inte i min vokabulär, nu kommer jag på mig själv med att uttrycka mig så flera gånger om dan. Det låter inte särskilt bra. Borde öva lite mer på skånskan istället. Det är ju viktigt att kunna dela med sig av Jesus på ett sätt som människor begriper =). Nu börjar jag förstå det Helsingborgska språket lite bättre i alla fall, mycket tack vara babycafét (ett babycafé är, för att förtydliga, inte ett café som serverar babys utan där mammor träffas och fikar) och sångstunderna där. Jag har till exempel lärt mig att Thea heter Thäa och Elliot, som vi uttalar Elliåt, heter just Elliot med betoning på oooo (vilket i och för sig är mer korrekt). Så snart ska väl språket sitta.

Nähe, nu sover visst Ellis så jag ska väl passa på att göra nåt nyttigt.

farligt farligt

Jag har lagt mig till med en lite dum vana; att titta runt på inredningsbloggar. Det är fantastiskt att se på alla fina saker, miljöer och hem men... jag får ju ett sånt shoppingbegär! Vill ha, vill ha, vill ha! Det finns så mycket att spendera sina pengar på! Å det är lätt att tänka, åtminstone för mig, att nog måste jag väl ha en sån också... jag skulle i alla fall bli lite gladare om jag hade den. Men jag vet ju; mycket vill ha mer. Ju mer man köper, desto mer vill man ha. Och lyckligare gör det en inte heller. Det tar bara upp tid, tankekraft och pengar. Så, på sätt och vis är jag tacksam för min låga mammapeng. Tack vare den slipper jag ju hamna i ett allt för stort konsumtionsträsk =)

disken väntar...

vart tog Jesus vägen?

Satt idag och bläddrade lite i svenska kyrkans tidning Amos. Efter en stunds läsning började jag fundera över om det verkligen var kyrkan som gav ut tidningen eller om jag hade fattat fel. Tidningen innehöll visserligen tro och den innehöll Gud men jag undrar vart Jesus tog vägen. I en intervju med en av svenska kyrkans präster förklaras Jesus som en av vägarna till Gud; inte den enda vägen. Detta dessutom under rubriken Gudstro för dummies. Jag tycker personligen att det låter mer som new age än kristen tro. Det slår mig hur viktigt det är att jag som kristen talar om Jesus, att jag kallar mig för en Jesu efterföljare och inte bara för troende. Att vara troende idag kan innebära i stort sett vad som helst. Att tro på Gud behöver inte innebära att man överlåtit sig till den Treenige och gjort honom till Herre i sitt liv.

Det är dock spännande att läsa om att människor idag söker efter något mer; man intresserar sig för det andliga och många säger sig ha andliga upplevelser. Människor söker efter Gud. Mitt i detta finns jag, vi, Guds församling. Vi behöver ge människor Jesus. Det är Han som gör all skillnad. Utan honom kan ingen komma till Gud. Denna sanning får vi som församling, som Jesu efterföljare idag, aldrig tumma på.

Nu ska jag sova =)

ursäkta, var ligger...?

Jag har noll lokalsinne. Häromdan skulle jag försöka förklara var vi bor nånstans. Det var som förgjort. Visst har jag full koll på vilken adress vår lägenhet ligger men att försöka förklara hur man kommer dit är helt hopplöst. Jag tror seriöst att jag saknar nån form av substans som styr det här med lokalsinnet. Jag kan liksom inte se framför mig hur det ser ut. För vissa människor verkar det så självklart. För mig är det absolut inte så. Jag får verkligen anstränga mig, och inte ens då brukar det gå. Delvis tror jag detta beror på att jag har varit en typisk lillasyster; jag har aldrig behövt anstränga mig för att hålla koll på vart man ska, det har bara varit att haka på. Det värsta är när jag behöver fråga om vägen och någon snäll själ ska försöka förklara. Ungefär så här kan det låta: Jag: -Ursäkta var ligger...? Snäll själ: -Vet du var biblioteket ligger? Jag: -Ja... Snäll själ: -Om du går förbi det så kommer du till ett blått hus, det ligger på högersida om biblioteket, är du med? Jag: -Ja... Snäll själ: -sen går du bara längs med den vägen, tar vänster och så är du framme. Jag: nickar som att jag förstår. Snäll själ: -okej? Jag: -Tack så mycket! Sen står jag där, precis lika frågande. Redan nån gång vid biblioteket var jag lost men det vill man ju inte erkänna... Fast helt hopplös är jag inte. För några år sen var vi tillsammans med några vänner i Prag och varje dag gick vi från vandrarhemmet till tunnelbanestationen. Sista dagen vi var där hade jag lärt mig att man skulle gå ner för gatan och inte upp för att komma rätt. Visst tog det lite tid men till slut lossnade det!

Snart ska jag ge mig ut till torget, tror att jag hittar...

"äh, det går fort....

det är ju bara att slänga på lite färg." Så brukar det låta hemma hos oss när något ska målas om. Både jag och David är tidsoptimister när det ska fixas med saker. "Jag ska bara göra det här oxå". Å så blir de tio minutrarna, man planerat att det ska ta, två timmar i stället. Igår började jag måla om en stol. Jag hade inte riktigt räknat med att det skulle vara ett sånt pilljobb med den. Så, nu är det bara att acceptera att det kommer ta ett tag innan den är färdig. Nåt jag inte gillar alls. Fort ska det gå. Allt ska helst vara på plats och iordning innan man ens börjat. Det kliar i kroppen när jag tänker på att rullgardinerna vi köpte igår inte kommer att sättas upp på flera dagar, detsamma gäller hyllan. Fast... det är nog bra för mig. Jag får öva på att sjunga lite långsamhetens lov istället. Nåt vi alla borde göra oftare i vår jäktande vardag; ägna lite mer tid åt att fundera kring det som är viktigt i livet och vad som egentligen är värt att ta vår tid...

Nu ska jag brygga mig lite kaffe. Håller tummarna för att Elli sover lite till så jag hinner dricka det oxå =)

Du som håller mig...

När jag fylls utav tvivel och oro fyller min själ. När rädslan i mig skälver och mörkret faller runt omkring. När verkligheten är en fråga, är Du trots allt mitt svar. Du är sanningen som står över alla frågor, alla tvivel som jag har. När allt annat faller får jag kasta mig på Dig. Jag vet att du bär mig, att natten blir till dag. Jag får vila i dina armar, trygg, omsluten och älskad.

Helig närvaro

Du uppfyller mig. Faller handlöst, litar, på samma sätt som ett barn gör när det kastar sig in i en famn, på att du tar emot.Mina hål vill du fylla, läka alla sår.Din makt, din härlighet, din renhet fyller hela mig.Du tvättar mina fötter, jag borde förgås. Istället drar du mig närmre, mitt hjärta får bulta i takt med ditt. Så nära att det bränns, faller ner...Andas helig närvaro, allting är klart, tydligt för stunden...uppenbar sanning, mitt hjärtas slag ökar vid tanken.Jag slutar vara i mig, omfamnas av total Dig.

det är bara att acceptera...

... att man inte längre är sin egen chef. Idag har jag, sonen och mannen varit på IKEA. Tanken var att vi skulle åka dit vid kvart i tio. Vi var helt redo, påklädda och färdiga när Elliot bestämmer sig för att det nog skulle passa bra att göra sina behov, så att säga. Ja å då är det ju helt enkelt bara att ta av ungen kläderna och byta på honom. Sagt och gjort. Det går ju fort tänkte vi; vi är ju två, det är ju bara att slänga av blöjan, få på en ny och sen åker vi. Väl av med blöjan, ren och klar att kläs på, bestämmer sig givetvis Ellis för att: jag ska nog bajsa lite till, och lägger av en rejäl laddning på skötbordet. Det vara bara att rengöra igen men så lagom till att blöjan skulle på väljer skitungen (så känner man i alla fall just i det läget=) att braka loss ordentligt; på mina byxor, jacka och skor och på hela Davids hand. Fräscht! Det är ju bara att skratta åt eländet. Ungen är ju givetvis helt överlycklig och ligger och ler på skötbordet (det är ju inte för intet som vårt kära barn har många namn; såsom Elli mac Smelli, sir smellalot, sir poopalot mm.). Verkar vara ren och skär skadeglädje! Jag tror att bebisar egentligen är mycket mer överläggande i sitt kiss och bajsande än vi anar. Åtminståne verkar våran vara det. Detta är inte första gången vi blir mer än en halvtimme försenade på grund av liknande händelser. Det är som att han liksom försöker göra ett statement: Det är jag som bestämmer! och okej... så får det väl vara. För tillfället i alla fall... vi ska nog ta över makten tids nog...

Det blev mycket prat om bajs... men så är det ju när man är småbarnsförälder... Nu ska jag försöka få upp nåt av det vi köpte på ikea. För vi kom ju faktiskt iväg till slut och då hade skitungen förvandlats till ett underbarn som var nöjd hela shoppingturen =)

Jag ska etikettera världen!

Jag har aldrig varit särskilt pysslig av mig. Inte ens som barn. Min kompis var jätteduktig på att göra fina pärlplattor och egna armband och sånt men jag lyckades liksom aldrig särskilt bra. Det värsta jag visste var de här dagarna i skolan som man hade. När alla klasser från ettan till sexan delades upp och blandades och man skulle springa runt hela dan och pyssla med diverse olika saker. Inte nog med att man som blyg sjuåring var tvungen att hänga med de läskiga grabbarna och tjejerna i sexan utan man skulle oxå lyckas göra fina påskkycklingar av flörtkulor, blåkullehäxor av piprensare och jultomtar av små bjällror. Det i sig känns ju som en omöjlig uppgift! Vem vill ha sånt pyssel? Stackars alla föräldrar som var tvugna att le och låtsas vara glada över ännu en massa skräp att förvara. Dessutom blev mitt aldrig särskilt bra... Men så häromdan började jag göra lite enkla etiketter och sen dess har jag haft lite svårt att sluta. Kanske för att det är första gången jag lyckats pyssla nåt jag faktiskt blev nöjd med. Nu är jag dock rädd att det kommer gå till överdrift. Det är som att jag skulle vilja etikettera allt jag har. Än så länge har vittvättmedlet och färgtvättmedlet fått var sin etikett, mjölet och saltet och halsdukarna och vantarna. Nu går jag och funderar på vad mer jag kan sätta etikett på... inte så mycket för att det behövs utan mest för att jag faktiskt för en gång skull lyckats pyssla ihop nåt själv... Men vad gör väl det om det går till överdrift. Så länge jag har kul kan väl mina saker få sig en liten lapp. Kanske skulle göra en till Elliot som han kan ha runt halsen. Jag menar så att vi verkligen vet att det är Elliot och inte blandar ihop honom med nåt annat barn. Får fundera vidare på det...Nu ska jag plocka iordning lite och kanske leta upp nåt roligt att baka =)

Maria, rätt och slätt

Nu när jag då har startat en blogg måste jag ju även lära mig hur den fungerar. Det går lite vacklande och därför är den kanske inte i snyggaste laget än. Kanske den heller inte blir. Varför starta en blogg egentligen? Tja, jag har insett att jag behöver få lite utlopp för mina skrivardrömmar helt enkelt och därför blev det en blogg. Framtills nu har jag varit en anonym skrivare. En sån som egentligen vill skriva sånt som andra kan läsa men som är för feg för att erkänna det. Nu tar jag klivet ut i offentligheten och erkänner mina drömmar.Vem är då jag?Jag är en till allra största del glad 24åring som stundom även drabbas av vemodet i vardagen. Jag uppskattar bra humor det vill säga sånt som jag tycker är kul=). Jag är svag för amerikanska komediserier så som vänner (vet inte hur många gånger jag sett igenom säsongerna), scrubs och ja...det mesta slinker praktiskt taget ner, gillar dock inte two end a half men... Jag älskar kaffe och mörk choklad och tycker om att unna mig lite vardagslyx så som en hemmagjord latte lite nu och då, jag älskar promenader och är svag för vackra gamla saker å loppisfynd.Viktigast för mig i livet är Jesus; han är det absolut bästa som har hänt mig och jag skulle inte orka en dag utan honom, min man David som jag älskar hur mycket som helst, vår son Elliot som är den sötaste och charmigaste snart 3månadersgrabb som finns på denna jord. Därtill kommer så klart även våra familjer och underbara vänner.Vad gör jag?Just nu är jag mammaledig och har precis flyttat till en härlig tvåa i Helsingborg med lilla familjen. Vi har flyttat hit tillsammans med fem av våra närmsta vänner för att starta en församling. Det innebär lite kortfattat att vi tillsammans har upplevt att Gud vill att vi ska bo i Helsingborg för att berätta för människor här om vem Jesus är. Detta känns väldigt spännande och roligt! ja, det var Maria rätt och slätt. Nu ska jag väcka sonen, amma å promenera ut i det vackra höstvädret.