lördagmorgon

Den här lördagen började, som sig bör och liksom alltid hos familjen Cruz, med att treåringen vaknade halv nio. Med ett leende på läpparna och tyst tassandes smög han sig in i föräldrarnas sovrum och viskade: "mamma och pappa, är ni vakna?". Ja, svarade föräldrarna varpå han försiktigt kröp upp i sängen och överöste dem med pussar. Mamman hämtade den glade bebisen som mötte henne med världens största leende och så var hela familjen uppe. De stassade ner för trappen; mamman nyduschad och härligt doftande, iförd en vackert skimrande morgonrock, pappan i vinröd morgonrock med pipa i munnen, barnen iklädda ljusblå randiga flanellpyjamasar och med förväntan i blick. De möttes av ett nydukat köksbord som den trevlige tomten, vilken har sin hemvist under familjens trädäck, hade dukat. Alla hade fått ägg med rätt koktid, bredda smörgåsar, yoghurt, flingor och de mest delikata frukosttillbehör man kan tänka (för tomten, han har koll). I bakgrunden hördes morgonstämning från peer gynt och barnen hummade med harmoniskt.

Den började inte alls med att treåringen vaknade alldeles för tidigt och blev förvisad till nedervåningen och bolibompa varpå de ansvarslösa föräldrarna fortsatte sin sömn (den de behövde efter en kass natt och som kändes lika nödvändig som luften för deras lungor). Frukosten behövde inte plockas fram under treåringens skrik och gnäll över att två timmars bolibompa kommit till sitt slut. Frukosten fortsatte inte under mer skrik från båda barnen, den ene för att bolibompa var slut, den andre för att det tydligen är så man låter när man äter frukost byggt på emipiriska studier. Mamman luktade inte kräks och pappan satt inte i endast kalsonger.